"To be realistic also demands humility about what man can do in the face of climatic shifts, even today, other than adapt his ways. It may well be that mankind has, and perhaps always has had, an exaggerated impression of his power to alter the climate, intentionally or otherwise, for good or ill except on a quite local scale." (Lamb, 1995, 369)

Ovanstående citat stämmer till eftertanke om vårt förhållande till klimatet, ja till hela naturen, och hur vi förhåller oss därtill. Att tvingas anpassa sig till de förutsättningar som klimatet ger oss kan för många människor idag på tröskeln till ett nytt millenium och alltmer avancerad teknologi synas helt omotiverat. Studier av människans förhållande till klimatet och till naturen i stort i det förgångna kan dock lära oss att konsekvenserna av att inte respektera naturen och anpassa sig till den kan bli förödande för mänskligheten.

• Vad vet gemene man om väder och klimat?
  
• Vilka ideer och teorier har människor haft i det förgångna?
  
• Har miljön format människan?
  
• Vilken roll spelar klimatet för beslutsfattare idag?
  
• Litteraturförteckning
  

Vad vet gemene man om väder och klimat?

Kunskap om väder och klimat utgör en självklar förutsättning för människors överlevnad i traditionella samhällen. Idag är sådan kunskap inte lika nödvändig i vårt dagliga liv, förutom sådana situationer som bjuder på extrema klimatförhållanden. Under stränga vintrar behövs det till exempel inte så mycket slarv med klädseln för att förfrysa särskilt händer och fötter. I tropikerna kan det vara nödvändigt att skydda sig mot stark solbestrålning under dagen men för övrigt är de flesta människor idag ganska oberoende av det yttre klimatet tack vare uppvärmning av bostäder, arbetsplatser etc alternativt luftkonditionering.

En väsentlig mängd kunskap om väder och klimat har gått förlorad för de flesta människor i det moderna samhället men är fortfarande väl bevarad i många traditionella samhällen i Tredje Världen. Kunskap om när regnen kan tänkas komma liksom kunskap om var regnen medför tillräckligt med vatten och bete för boskapen under olika delar av året möjliggör i sådana samhällen att jorden kan användas på ett produktivt sätt som samtidigt inte försämrar markens bördighet. Kunskap om väder och klimat är därför bland de viktigaste faktorer vilka avgör om människor kommer att ha tillräckligt att äta det kommande året eller om svält kommer att råda.

Att människor i det förgångna hade kunskap om väder och klimat är idag dokumenterat bland annat genom det som på svenska brukar kallas bondepraktikan. Ett av de tidigaste exemplen på denna kunskap är från Tyskland där en slags bondepraktika finns bevarad från år 1508. Den beskriver hur man ska kunna förutsäga vädret varje månad under det kommande året grundat på vädret under tolv dagar vid jul. Varje enskild dag under jultiden skulle förutsäga vädret en månad under det kommande året. I senare upplagor av bondepraktikan lades nytt material till, bland annat medicinska råd i relation till klimatet. En dansk upplaga publicerades år 1597 och en svensk år 1662 vilken i stor utsträckning grundade sig på den danska. Titelsidan i denna kanske första svenska upplaga från 1662 återges i bild härintill. Prästen Nils Klint lade till material från svensk folklig tradition så att den bättre stämde överens med svenska vanor. Från år 1733 gjordes ett särskilt tillägg om variationerna i väder. De mer än 50 kända svenska upplagorna vittnar om bondepraktikans popularitet.

Ett annat exempel på kunskap hos människor i det förgångna om klimat och väder återfinns i Nordiska muséet liksom i de etnologiska arkiven i Lund, Göteborg, Uppsala och Umeå. Dessutom finns det också en hel del, ofta unikt, material i länsmuséerna. Det mesta av materialet i de etnologiska arkiven samlades in under perioden 1920 till 1950 och innehåller både föremål och nedtecknade intervjuer med äldre människor. Mycket av detta material illustrerar vad som var allmänkunskap hos människor i Sverige under senare delen av 1800-talet. Det innehåller både material som är baserat på observationer och sådant som människor uppfattat som fakta om väder, klimat, natur etc. Observationer av fåglar användes till exempel för att avgöra när man skulle så och skörda. Annat material är av mer esoterisk, magisk karaktär och har använts för att besvärja vädermakter så sent som under förra århundradet.

Sådan populär, i ordets egentliga mening, kunskap om väder, klimat och atmosfäriska förhållanden har resulterat i många publikationer förutom bondepraktikan. Här finns allt från det mest folkliga som James Vargs Vargaväder i alla väder år 1976 till Björn Hedbergs doktorsavhandling Kometskräck, en studie i folkliga och lärda traditioner framlagd vid Uppsala universitet år 1990. En annan genre presenteras av Carl-Herman Tillhagen som under många år var intendent vid Nordiska Muséet. I Himlens stjärnor och vädrets makter har Tillhagen mycket systematiskt inventerat folktro relaterat till himmel, stjärnor och stjärnbilder, planeter och kometer, sol och måne förutom till väder och klimat, till exempel vind och storm, moln, dimma och dagg, regn och regnskapande, snö, is och hagel, blixt och halka, regnbåge och norrsken. Samtidigt som det alltså finns mycket dokumenterad kunskap om väder och atmosfäriska förhållanden, så är det värt att särskilt notera att så gott som allt etnologiskt och etnografiskt material saknar beskrivningar av klimatförändringar, särskilt de långa och långsamma processerna som sträcker sig över år, decennier, sekel. Det förefaller som om all denna kunskapsmassa legat utanför både de folkliga observationerna liksom utanför etnologernas och etnografernas vetenskapliga studier.

Vilka idéer och teorier om klimat har människor haft i det förgångna?

Kunskap om klimatet kan spåras till de tidigaste samhällena. Hippokrates, som har kallats läkekonstens fader, ger i sitt verk "Luft, vatten och platser" exempel på att man i det klassiska Grekland ansåg att klimatet kunde förklara människors psykologi och fysiologi. Tidiga exempel på en relativt utvecklad uppfattning om klimatet utanför den europeiska kultursfären kan bland annat hämtas från arabvärlden under medeltiden. Ibn Khaldun, en arabisk historiker på 1300-talet, hade en relativt väl utvecklad uppfattning om klimat, om de naturvetenskapliga faktorer som påverkar klimatet liksom om människans roll i förhållande till klimatet. Hans kunskaper om klimatet och den fysiska miljön baserades bland annat på klassiska grekiska källor. Detta kombinerade Ibn Khaldun med kunskaper inhämtade från egna och andras tolkningar av arabisk historia och utgjorde grunden för hans systematiserade iakttagelser om klimat, långt före några kända sådana i det medeltida Europa (se Glacken, 1967, sid 255). Det dröjde sedan länge innan någon, åtminstone såvitt känt idag, sökte bilda sig en samlad, systematisk uppfattning om klimat.

I Europa stod under medeltiden Hippokrates och hans skrifter högt i kurs och många ansåg då att han var en kristen läkare. På 1700-talet hade fortfarande många läkare en exceptionell beundran för Hippokrates. Bland filosofer och humanister var uppskattningen av "Luft, vatten och platser" vid denna tidpunkt knappast mindre (Glacken, 1967, 551-552). På 1700-talet förändrades människors idéer och uppfattningar mycket som resultat av bland annat upplysningstiden liksom i samband med kolonisationen av nya kontinenter. Richard Grove anser att miljömedvetandet har sitt ursprung i de erfarenheter som gjordes av många kolonialtjänstemän då de konfronterades med verkligheten i naturen i tropikerna, av vilken klimat och väder utgjorde avgörande hörnstenar (Grove, 1995; 1997). I europeisk föreställningsvärld hade under slutet av medeltiden idéerna om var det jordiska paradiset återfanns förskjutits från något diffust och avlägset i tiden till en geografisk plats i samtiden (Duncan, 1993, 48). Genom de resor som påbörjades på 1440-talet av portugiser, ofta med italienare som ledare, utmed Afrikas västkust ned mot Guineabukten och fram till Godahoppsudden år 1488, 4 år innan Christopher Columbus resa västerut, utforskades och koloniserades många för européer fullständigt okända världar. Framför allt hade kontakterna med tropiska öar i Atlanten men också i Indiska Oceanen stor betydelse för människors sökande efter det jordiska paradiset. Richard Grove noterar att

"the task of locating Eden and re-evaluating nature had already begun to be served by the appropriation of the newly discovered and colonised tropical islands as paradises" (Grove, 1995, 5)

"De lyckliga öarna" var under 1400-talet en vanlig benämning på Kanarieöarna (Crosby, 1986) men ibland också på Kapverdeöarna (Crone, 1937). Det som av de första kolonisatörerna uppfattades som ett jordiskt paradis förvandlades dock snart av dem själva till ekologisk katastrof genom att den i tropikerna särskilt ömtåliga balansen mellan nederbörd, jordar och vegetation snabbt rubbades genom till exempel skogsavverkning, kraftigt överutnyttjande av växttäcket, särskilt av getter. På Kapverdeöarna medförde dessa processer att landskapet ödelades. Då de expeditioner som sänts ut av Henrik Sjöfararen med venetianare och genuabor som ledare upptäckte dessa öar på slutet av 1450-talet var obebodda. Fåglarna som aldrig blivit vana vid människor förstod inte att sky från dessa kolonisatörer utan blev lättfångad mat. Den torra men under regntiden grönskande savannen på dessa vulkaniska öar förvandlades under de första århundradena till ett sterilt månlandskap som inte förmådde försörja människorna som bosatt sig där.

Det känsliga ekologiska samspelet mellan jordar, växttäcke, nederbörd och luftfuktighet rubbades genom avverkning av träd och genom att boskapen, särskilt getter, överbetade vegetation som gräs och buskar. Resultatet blev en katastrofal jorderosion vars direkta orsaksamekanismer var vind- och vattenerosion. Effekterna av regnen på jordarna av regnen under två dygn, 2 och 13 september 1981, har beräknats av Colombani, Olivry och Kallel (1984, sid 298-9). Då uppmättes det 56 mm respektive 128 mm nederbörd med en specifik erosion av 33.6 ton/ha respektive 81.5 ton/ha, dvs 115.1 ton/ha tillsammans under en period på mindre än två veckor. Författarna beräknades att detta motsvarar att 8.8 mm av det värdefulla ytjordlagret spolades ut i havet enbart under dessa två dagar, medan uppskattningsvis det dubbla gick förlorat 26 och 27 september 1978 d 240 mm nederbörd uppmättes. Eftersom sådana tropiska regn faller i stort sett varje år är det lätt att föreställa sig de djup av de bördiga vulkaniska jordar som under 500 års kolonisaiton spolats bort. Detta har i sin tur rubbat den känsliga jämvikten mellan nederbörd, jordar och vegetation. Det är därför troligt att effekterna av de första seklerna av kolonisation i väsentlig utsträckning bidragit till att klimatet blivit betydligt torrare (Lindskog & Delaite, 1996). Till exempel skrev Ernst Dieffenbach i ett förord till Charles Darwins resejournaler att klimatet på dessa öar (som Darwin ocks besökte) hade blivit väsentligt torrare genom den hänsynslösa förstörelsen av skogarna, vilka täckte öarna då de första kolonisatörerna nådde dessa fram till dess obebodda öar. Detta medförde att luftfuktigheten snabbt påverkades och därmed grundförutsättningen för vegetationens bevarande och tillväxt (Dieffenbach, 1844, 1-2). Det är uppenbart att människans aktiviteter redan för minst 500 år sedan ibland resulterat i katastrofala effekter både för vegetation och för klimat. Warren Dean har till exempel visat hur kolonisationen av Brasilien från omkring år 1500 ödelade de skogar som då fanns utmed hela atlantkusten (Dean, 1995).

Den franske baronen, Charles-Louis de Secondat, baron de La Brede et de Monstesquieu (1689-1755), mer känd under det senare namnet, blev redan på 1750-talet känd för att ha utvecklat en teori om klimatets inverkan på människa och samhälle. Han växte upp i en välbeställd familj på Chteau de La Brède, ett stort vinproducerande slott som hans mor ärvt, ett par mil söder om Bordeaux. Hans far tillhörde en familj med traditioner i den franska militären som hade adlats på 1500-talet. År 1708 ärvde han av en farbror, baron de Montesquieu, gods och egendomar med samma namn nära Agen i mellersta Bordeauxdalen. Efter farbroderns död 1716 ärvde han också ämbetet som president (prasident à mortier) i parlamentet i Bordeaux. Han studerade bland annat juridik vid Universitetet i Bordeaux och kom tidigt att intressera sig för naturvetenskapliga studier, särskilt i geologi, biologi och fysik. Hans studier inkluderade också så skilda ämnen som historia, ekonomi, geografi och politisk teori och resulterade i ett stort antal opublicerade volymer av vilka endast en, Geographica, tome II, har bevarats.

I sitt livsverk, De l'Esprit des lois, publicerad 1748 och delvis översatt till svenska med titeln Om lagarnas anda, behandlade Montesquieu systematiskt sambanden mellan klimat och geografi, konstitution och regeringsmakt, religion, seder och bruk mm och sökte klarlägga alla de olika förhållanden som kan tänkas påverka människor och samhälle i olika länder. Han grundade sig på observationer från alla världsdelar, framför allt från Europa och Asien, av de förhållanden som påverkar människor och deras samhällsanda. Han ansåg att klimatet är av avgörande betydelse för människors aktiviteter och därmed också för samhällsandan. Framför allt skulle värme göra människor lojala och snara till underkastelse medan kyla skulle göra dem inbundna och svårtillgängliga. Det ideala klimatförhållandet skulle därför enligt Montesquieu vara ett tempererat klimat. Därför argumenterade han för nödvändigheten att förändra det franska samhället så att det stod bättre i samklang med dessa naturlagar. Diderot har ansetts vara den förste som år 1755 refererade till Montesquieu's De l'esprit des lois som en social teori om klimatet. Richard Grove menar att detta kan vara oriktigt och att David Hume skulle vara den som först skapade en sådan teori (Grove, 1995, 163, not 29). Med framsteg i ekonomi och levnadsstandard har klimatets betydelse för människan minskat.

Montesquieu's hypotes att människor i varmare klimat skulle vara känslomässigt mer expressiva än de som bor i kallare klimat har varit föremål för en nutida studie. 2900 collegestudenter i 26 länder fick besvara ett kort frågeformulär, i vilket de tillfrågades huruvida de ansåg att det fanns sådana skillnader mellan de som bodde i norr respektive i söder inom respektive land. Studien bekräftade att människor har sådana stereotyper beträffande befolkningen i norra och södra delarna inom varje land, särskilt i länder i Gamla Världen (Pennebaker et al, 1996).

Har miljön format människan?

Enbart förbättrad kunskap om de naturvetenskapliga aspekterna av globala klimatförändringar är inte tillräckligt för att förhindra negativa utvecklingstendenser. Hans von Storch och Nico Stehr (1997) framhåller att gångna generationer har haft stor kunskap om klimatförändringar och har bekymrat sig över vilka effekterna av både de naturliga och de av människan orsakade förändringarna kommer att bli. De understryker att vår kunskap och uppfattning om klimatet i stor utsträckning grundar sig på klimatdeterminism, dvs att klimatet mer eller mindre skulle bestämma människans villkor.

Uppfattningar inspirerade bland annat av Montesquieu har regelbundet återkommit i många vetenskaper, till exempel i den skola som kallas miljödeterminism (på engelska environmental determinism). Företrädare för denna inriktning menade att den fysiska miljön, bland annat klimatet, i stor utsträckning bestämmer människans olika aktiviteter och att man därför med hjälp av kunskap om den yttre miljön i väsentlig grad skulle kunna härleda hur samhällen i olika delar av världen är organiserade. Denna skola blev särskilt dominerande kring sekelskiftet och de första decennierna av 1900-talet.

En ledande företrädare för denna uppfattning var Ellsworth Huntington (1876-1947) som ansåg att människans framsteg grundade sig på tre faktorer: klimat, ärftlighet och kultur. Hans slutsatser kritiserades de följande decennierna starkt för att bygga på ovetenskaplig grund och för att vila på västerländska värderingar om indoeuropeiska folkgrupper som överlägsna andra. Ellen Semple var en annan företrädare för denna skola.

Ellsworth Huntington sökte att med kvantitativa metoder belägga sambandet mellan klimat och civilisationer. Han kartlade olika klimatrelaterade faktorer såsom hälsa, energikonsumtion etc och deras effekter på arbetsprestationerna för fabriksarbetare och för studerande. Han kom till slutsatsen att människor har de mest gynnsamma levnads- och produktionsbetingelserna vid temperaturer mellan 15-21 °C. Huntington menade vidare att det är betydelsefullt med måttliga årliga temperaturvariationer liksom med kortsiktiga variationer. Detta skulle positivt påverka både den fysiska och den mentala hälsan. Han jämförde dessa resultat med en undersökning av uppfattningen om världens civilisationer bland samtida forskare och "experter" och drog slutsatsen att civilisationer endast skulle kunna uppstå där de ovan nämnda gynnsamma klimatförhållandena råder, dvs det skulle råda en mycket god överensstämmelse mellan regioner i vilka enligt Huntingtons kriterier klimatet var gynnsamt och regioner i vilka han ansåg att civilisationer återfinns.

Huntington beaktade inte det subjektiva i begreppet civilisation och det för olika kulturer specifika i detta begrepp. Framför allt beaktade han inte effekterna av europeiska länders kolonisation av andra kontinenter under nära 500 år. Denna kolonisationsprocess hade resulterat i att de flesta av Europas länder från 1500-talet och fram till början av 1900-talet hade etablerat kolonier i andra världsdelar, företrädesvis i tempererade och subtropiska världsdelar. Bosättningen av europer hade särskilt koncentrerats till de tempererade delarna av dessa kontinenter, till exempel i Nordamerika, Sydamerika, Afrika och Australien medan antalet européer som bosatte sig i de tropiska delarna var mycket lågt. I de fall bosättning gjordes i tropiska områden byggdes snart bostäder i högt belägna bergsområden där klimatet är svalare. Nostalgia bland engelsmän till hemlandet bidrog bland annat till anläggandet av så kallade "hill stations" bland annat i Indien (Kenny, 1995; Mitchell, 1972) och Malaysia (Aiken, 1994). Kolonialtjänstemännen drog sig med förkärlek tillbaka till dessa platser så ofta de hade möjlighet.

I själva verket hade den europeiska kolonisationen av andra världsdelar från slutet av 1400-talet medvetet gjorts i de delar där européer ansåg klimatet vara gynnsamt och behagligt för dem själva. Det orsakssamband som Huntington ansåg sig ha belagt mellan klimat och framväxande av civilisationer och som han noggrant karterade har alltså aldrig existerat. Trots detta blev Huntingtons resultat om sambandet mellan klimat och civilisationer allmänt erkända på 1910- och 1920-talen. Huntingtons och andras uppfattningar, till exempel Ellen Semples, har i stor utsträckning påverkat den uppfattning som människor idag har om klimatets betydelse för samhällens utveckling. Kritiken av klimatdeterminism liksom av miljödeterminism kom långt senare och dessa en gång allmänt omfattade och spridda uppfattningar kan idag fortfarande spåras. (artikel av Pennmaker et al.)

Montesquieu ansåg bland annat att klimatet och den yttre miljön haft avgörande betydelse för civilisationernas upp- och nedgångar. I ett verk publicerat år 1735 studerade han orsakerna till romarrikets uppgång och fall, vilket Olof von Dalin översatte till svenska 1755. Den svenska översättningen finns bland annat på Kungliga biblioteket och Örebro högskolas bibliotek. Även om miljödeterminism sedan länge varit inopportun inom geografi och andra vetenskapliga discipliner så har inte studier av klimatets betydelse för civilisationers uppgång och fall upphört. År 1997 publicerades till exempel två studier om detta ämne. Manzanilla (1997) gjorde en översikt över klimatförändringar och reaktionerna i olika civilisationer i Nära Östern, Norra Afrika, Mesoamerika och Anderna. Paleolimnologiska och arkeologiska data från mer än 3 500 år från Titcaca-sjön och omkringliggande plater och slätter undersöktes av Binford et al (1997). De fann att sammanbrottet för Tiwanaku-civilisationen omkring år 1100 e Kr sammanföll med perioder av abrupta och stora klimatförändringar. Före år 1 500 f Kr var nederbörden i detta område otillräckligt för intensiva former av jordbruk. Under en med mer nederbörd från 1 500 f Kr till 1 100 e Kr utvecklades i Tiwanaku-civilisationen sådana specialiserade jordbruksmetoder som gjorde att regionen kunde försörja stora bosättningar och som medförde befolkningstillväxt. Denna period följdes av en torrare period mellan åren 1 100 och 1 400 under vilken jordbruksproduktionen minskade, åkrar övergavs och kulturen kollapsade.

Det är klart att människan i någon bemärkelse påverkas av sin fysiska omgivning men att miljön, inklusive klimatet, på något avgörande sätt skulle forma människor är ett kontroversiellt påstende som kan ge upphov till mycket animerad diskussion. Samtidigt anser många människor idag att människan på avgörande sätt verkligen har påverkats och fortfarande påverkas av den yttre, fysiska miljön. Vår kunskap om hur vi själva utvecklat våra tankar, också om naturvetenskapliga objekt som väder och klimat, förblir känsloladdat sprängstoff och ger ibland upphov till mycken debatt.

Vilken roll spelar klimatet för beslutsfattare idag?

Enbart förbättrad kunskap om de naturvetenskapliga aspekterna av globala klimatförändringar är inte tillräckligt för att förhindra negativa utvecklingstendenser i samhället. Hans von Storch och Nico Stehr (1997) framhåller att gångna generationer har haft stor kunskap om klimatförändringar och har bekymrat sig över vilka effekterna av både de naturliga och de av människan orsakade förändringarna kommer att bli. De understryker att vår kunskap och uppfattning om klimatet i stor utsträckning grundar sig på klimatdeterminism, dvs att klimatet mer eller mindre skulle bestämma människans villkor.

För att åstadkomma en mer holistisk och realistisk syn på förhållandet mellan klimat och samhälle, särskilt för att kunna påverka och förändra människors klimatrelaterade beteendemönster, så måste framtidens policy om samhällets utveckling relaterad till klimat i stor utsträckning använda sig av samhällsvetenskapligt kunnande. Von Storch och Stehr visar bland annat att människors sociala konstruktioner av klimat och klimatförändringar ofta är mycket avlägsna från rådande uppfattning bland naturvetare. Det är därför angeläget att försöka förbättra dialogen om väder och klimat mellan forskare och gemene man ena sidan, liksom dialogen mellan naturvetare och samhällsvetare.

Exempel på litteratur

Aiken, R. (1994) Imperial belvederes: The hill stations of Malaya. Oxford: Oxford University Press

Bell, M. (1993) 'The pestilence that walketh in darkness'. Imperial health, gender and images of South Africa c. 1880-1910. Trans Inst Br Geogr, N.S. 18, 327-341

Bell, M. (1995) Edinburgh and empire. Geographical science and citizenship for a 'new' age, ca. 1900. Scottish Geographical Magazine, 111, 3, 139-149

Binford, MW; Kolata, AL; Brenner, M; Janusek, JW; Seddon, MT; Abbott, M & Curtis, HJ Climate variation and the rise and fall of an Andean civilization. Quaternary research, 47, 2, mars 1997, 235-248

Den svenska bondepraktikan Upplaga:[Ny utg.], 2. uppl. Ort/Förlag:Lund : Klassikerförl. STENIQ Utgivningsr:1996 Omfng:175 s. : ill., tab. Senare tryckning:2. tr., 1997, 3. tr., 1998

Dieffenbach, Ernst (1844) Anmerkungen des herausbegers. I: Charles Darwin: Naturwissenschaftliche Reisen nach den Inselns des grünen Vorgebirges, Südamerika, dem Feuerland, ... Braunschweig: Freidrich Bieweg, Erster Theil.

Grove, Richard (1995) Green imperialism. Colonial expansion, tropical island Edens and the origins of environmentalism, 1600-1860. Cambridge: Cambridge University Press

Grove, Richard (1997) Ecology, climate and empire. Colonialism and global environmental history 1400-1940. Cambridge: The White Horse Press

Hedberg, B. (1990) Kometskräck. En studie i folkliga och lärda traditioner. Etnologiska institutionen, Uppsala Universitet, doktorsavhandling

Lamb, H. H. (1995) Climate, history and the modern world. London and N. Y.: Routledge, 2nd ed.

Lindskog, Per & Delaite, Benoït (1996) Degrading land: an environmental history perspective of the Cape Verde Islands. Environment and History, 2, 1996, 271-290

Manzanilla, L The impact of climate change on past civilizations. A revisionist agenda for further investigation. Quaternary international, 43-44, 1997, 153-159

Mitchell, N. (1972) The Indian hill station: Kodaikanal. Research papers no 141. Chicago: University of Chicago, Dept of Geography

Montesquieu, Charles-Louis de Secondat, baron de (1949; 1951) Oeuvres complètes de Montesquieu. Paris: Gallimard

Montesquieu, Charles-Louis de Secondat, baron de (1748) De l'esprit des loix. Geneva: Barrillot; svensk översättningar: Om lagarnas anda, eller det förhållande som bör råda mellan lagarna och respektive styrelses författning, seder, klimat, religion, handel etc i De filosofiska mästerverken (red. J. Landquist), 1943 (korta utdrag); Om lagarnas anda i Rättsteoretiska klassiker (red Stig Strömholm & Åke Frändberg), 1988 (utdrag); Om lagarnas anda. Inledning och urval: Stig Strömholm. Stockholm: Ratio, 1990

Montesquieu, Charles.Louis de Secondat, baron de (1735) Considrations sur les causes de la grandeur des Romains et de leur decadense. Sec. Edition. A Amsterdam chez Jaques Desbordes svensk översättning: Herr Montesquieus tankar öfwer orsakerne til de romares wälde och fall, af fransöskan öfwersatte efter hennes majestät drotningens nådiga befallning och kongl. Witterhets-academiens åstundan. Af Olof von Dalin Stockholm, tryckt 1755

Pennebaker, JW, Rime, B & Blankenship, VE (1996) Stereotypes of emotional expressiveness of northerners and southerners: a cross-cultural test of Montesquieu's hypotheses. Journal of personality and social psychology, 70, 2, februari 1996, 372-380

Semple, Ellen (1911) Influences of geographic environment on the basis of Ratzel's system of anthropogeographie. New York: Henry Holt

Shackleton, Robert (1961) Montesquieu: a critical biography. London

Shackleton, Robert (1988) Essays on Montesquieu and on the Enlightenment. Edited by David Gilson and Martin Smith. Oxford: Voltaire Foundation Stefnsson, V. (1922) The Northward course of empire, New York

Stehr, N. & Vonstorch, H. (1995) The social construct of climate and climate-change. Climate research, 5, 2, 99-105

Tillhagen, C. H. (1991) Himlens stjärnor och vädrets makter. Stockholm: Natur och kultur

Warg, J. (1976) Vargaväder i alla väder. Boliden

BACK TO EDU.RESOURCES